Den som rör mig skall mista sig

 

När Pär Fredin började följa sädesärlan våren 2005 var syftet främst att dokumentera dess omtalade punktlighet som flyttfågel. Han reste till ett torp i norra Uppland några dagar innan fågeln borde anlända enligt handböckerna. Den 11 april klockan 10:38 på förmiddagen landade en sädesärla på torpets tak. De efterkommande två åren anlände den samma datum och tidpunkt med endast ett par timmars avvikelse. Jag följde med Pär vid två av dessa tillfällen. Vi åt husmanskost, fikade och spelade kort medan dagarna gick i väntan på en obetydlig liten fågel och ett ögonblick som skulle vara över på några sekunder. Tiden vi tillbringade i torpet blev till en publiklös tvåmansperformance och en lågmäld hyllning till det som är nästan ingenting. Efter tre år sålde Pär Fredin torpet men dokumentationen av sädesärlor fortsatte, nu överallt där han råkade stöta på dem oavsett tid och plats. Några år senare kom han att följa dem ända till Egypten där många nordiska sädesärlor har sitt vinterkvarter. Där fotograferade han dem i Nilens vass och på Cheopspyramidens sluttande fasader. Utställningen Den som rör mig skall mista sig är ett urval bilder ur detta pågående arbete. Pär Fredins fotografier är omväxlande i uttryck; en del är dramatiskt komponerade med fågeln placerad i ett hörn eller mellan två färgfält som delar bildytan, vid slutet av en uppåtsträvande vertikal eller diagonalt på flykt ut ur bildrummet. Andra bilder tycks främst sätta fokus på sädesärlans rörelsemönster och beteenden; vissa är torrt redovisande likt illustrationer ur en fackskrift för artbestämning. Ett fåtal bilder närmar sig naturlyrik men de flesta är snarare att betrakta som gatufotografi med sädesärlorna som ömtåliga huvudpersoner i människornas överdimensionerade vardagsmiljö. Ibland blir fåglarna själva förmänskligade i ett slags stillsamma lolbirds*; som en sädesärla på väg till fots mot betraktaren medan en rödhake med tom blick står vid vägkanten och väntar på nästa buss. Stilmässiga inkonsekvenser gör inte bilderna mindre vackra. Det är förstås fullt möjligt att betrakta fotografierna av sädesärlor som rena naturskildringar och Pär Fredin som en efterföljare till Bruno Liljefors och Gunnar Brusewitz, eller kanske mer närliggande; som en stilistiskt mindre spektakulär kollega till den samtida fågelfotografen Brutus Östling. Mot bakgrund av Pär Fredins övriga konstnärliga arbete är det dock svårt att värja sig från känslan av att det är något annat som pågår. I det behandlas infrastrukturer, internationella relationer, affärstransaktioner och andra mellanmänskliga företeelser. Tonen är ofta lättsam och ibland humoristisk men här finns också en distanserad ironi, melankoliska inslag, politiska aspekter och i botten ett stråk av mörk civilisationskritik. Ibland stiger det mörka stråket till ytan och visar sig i verktitlar som Järtecken och We Are the Flood. Trots det soliga och till synes oförargliga bildinnehållet i sviten Den som rör mig skall mista sig får väl titeln räknas till de mer olycksbådande. Det är ett ordstäv taget från gammal folktro som säger att den som gör illa en sädesärla riskerar att av ödet straffas med döden. För den nutida människan kan det utläsas som en konkret varning för vad som kan komma att drabba oss på grund av den skada vi tillfogat biosfären genom outsläcklig tillväxttörst och besinningslös industrialism. I ett sådant sammanhang blir fotografierna i utställningen till hoppfulla motbilder; sädesärlornas regelbundna migrationer som pågått i tusentals år visar på en natur som anpassar sig och framhärdar trots allt. Kanske är de avbildade fåglarna besvärjelser ägnade att uppskjuta undergången.

 

 

*Lolbirds är ett ord bildat från det betydligt vanligare lolcats. Med lolcats

åsyftas bilder (med eller utan tillhörande, ofta förmänskligande, text) och

filmer av roliga/gulliga katter som sprids på internet. Förledet LOL är en

akronym för Laughing Out Loud.

 

 

Johan Hedbäck,

konstnär och medarbetare vid Fotografins Hus i Stockholm

mars 2014

 

 

bilder

video